Hella (Quincygårdens Hella)

Hella

2005-04-19     2014-05-09

 Jag fick den stora äran och förmånen att vara Matte till denna
Underbara lilla Fantastiska tik.

Hella var dock på intet sätt liten mentalt eller arbetsmässigt. Vi tränade och tävlade Skydds, Spår, Bevakning, Sök, Lydnad och Rallylydnad.

Jag har så många fantastiska minnen av denna hund som jag upplevt så mycket tillsammans med. Det är svårt att välja ut något specifikt. Bland de största glädjestunderna är när Hella i skarpt läge letat och hittat borttappade nyckelknippor. När vi på DM i Avesta kom på silverplats och tog det tredje Certet och Brukschampionatet var i hamn. När det blev konstaterat att Hella någon gång i sin ungdom sträckt en muskel på insidan låret och inte hade ådragit sig L7S1 – Lättnad! Men då beslöt jag att hon skulle slippa kryp och höga hopp. Där började karriären som Rallylydnadshund. När Hella efter ett allvarligt ormbett ändå överlevde och den glädjen vi båda kände när jag fick hämta henne på djursjukhuset. Oslagbart! Men troligen var det ormgiftet som tre år senare hade orsakat att en njure hade skrumpnat. Hellas inre organ hade börjat krascha och jag måste fatta det fruktansvärda tunga beslutet att låta henne somna in.

Det finns så mycket mera att berätta om Hella. Alla spår hon rett ut, letat efter människor i Hemvärnets tjänst, letat saker, gjort sitt allra bästa på lydnadsplanen, lärt sig gå fot på höger sida och försvarat Matte mot angripare i Skyddsträning med mycket mycket mera. Tack för Allt!

Djupt Sörjd och Saknad men i minnet Ljust Bevarad!

KORAD, Tjh (FM), SeBCh, SeSpCh, LP I, LPII, RLD N, RLD F, RLD A

Quincygårdens Hella

Hella-2

Matte Ninni Ollén      

 

Copyright: silverjohn/123RF Stock Photo

"Jag var en vandrare,
gick i sol gick i regn.
Ibland jag stannade,
vid en flod på en äng."